2014-12-05

Viktiga ändringar!

Jaha, har inte skrivit på ett tag igen. Det känns helt enkelt inte lika roligt längre. Läsarantalet är ju inte svindlande högt direkt heller.

Många känslor i omlopp just nu. Har en längre period haft svårt att somna på kvällarna, kommer liksom inte till ro även om jag är riktigt trött. Lägg till en tid av stress och mycket att göra på jobbet och mitt hårt dunkande hjärta kom som ett brev på posten. Antar att om man en gång börjat uppvisa tecken på stress så kommer det lättare visa sig nästa gång? Hjärtat dunkar som värst när jag ska koppla av och ta det lugnt, som när jag är ledig och på kvällarna när jag ska sova, vilket ju givetvis gör det ÄNNU svårare att somna. En evig ond cirkel.

I söndags, på den veckans enda lediga dag slog hjärtat värre än nånsin. Det gick inte att koppla av riktigt, och jag försökte ska ni veta. Kändes som ett stort misslyckande att jag inte kunde njuta av min efterlängtade lediga dag. Sen minns jag inte så jättemycket mer än att jag stod och lagade mat och fick svårare att andas. Det bara stegrades men av nån anledning så förstod jag vad som hände så jag sms:ade Jon och frågade om han kunde komma för att jag var på väg att få en panikångestattack. Han kom ganska så fort och när han kom uppför trappen stod jag vid min gryta och hyperventilerade. Fy fasen vad obehagligt det var! Men tack vare Jons hjälp så gick det att lugna ner sig efter ett tag. Han fick blåhålla mig för att hjälpa mig andas rätt innan han ledde mig till soffan.

Usch, jag vill verkligen inte vara med om det igen! Ska göra mitt bästa för att slippa det också. Ganska säker på vad jag måste förändra i livet nu också. Det sjuka är att det skulle behövas en sån där smäll för att inse det som är ganska självklart när man tänker efter. Det jag behöver är BALANS i mitt sociala liv. Som det varit dom senaste åren, ganska långt tillbaka, så har mitt sociala liv varit det jag fått på jobbet. Mina jobbarkompisar i all ära, men att ha ett ständigt flöde av folk runt en på dagarna har gjort att jag varit väldigt mätt på folk på kvällarna. Men det går liksom inte att leva på det viset, att det sociala livet blir "ofrivilliga kontakter" på jobbet och resten av tiden är man helt ensam. För man blir just det, väldigt ENSAM. Inte så att jag aldrig träffar folk, för det gör jag ju, men jag måste göra det mer. Få in det mer i vardagen som en naturlig del. Jag ska verkligen ta tag i detta, och har faktiskt börjat bra redan nu den här veckan som varit. Var i onsdags till Larsson och Anders i deras nya fina hus. Underbart att dom flyttat hit nu! Dom kommer nog få stå ut med mig rätt mycket skulle jag tro. Även Jon och Cissi kommer nog få se mig ännu mer framöver. Och alla som känner sig manade :)

Ikväll lånade jag Anton och Othilia som var här och bakade pepparkakor med mig medan föräldrarna var iväg på lite kalas :) Dom ville mycket hellre vara med mig än att följa med, sötnötarna! Franco var dock inte lika nöjd med besöket, barn är inte hans grej så han låg och tryckte under sängen hela tiden.
Roligt att umgås med barn, det kommer mycket roligt ur deras munnar. Som Anton när han frågade om jag bodde själv, när jag svarade JA så sa han spontant "Oh my god" Haha!

Anyway, panikångest är inget man skojar bort och jag tror det pratas för lite om det. Nu när jag var öppen om att det hänt mig så var det flera som hörde av sig och berättade om att dom också varit med om det. Det är nog antagligen mycket vanligare än man tror. Folk har alldeles för mycket press på sig, av olika slag. Det är inget att skämmas för!!

1 kommentar:

Stina sa...

Låter bra att du tänker göra ändringar ❤️
Var rädd om dig och sluta inte att skriva, jag går in här varje dag! Puss och kram