Idag var det då dags för kastrering av den lille kraken. Han var ute inatt så jag var tvungen att kliva upp i morse och gå ut och leta rätt på honom. Han kom inte när jag ropade nämligen. Gick bakom ladan och där i hagen bland allt bråte kom han skuttande som tur var. Hade ju inte vart så kul att behöva ringa och byta tid om han inte kommit, när jag tagit ledigt och allt.
Var lite bökigt att få in honom i buren då han var lite bångstyrig. Men det gick bra, och han jamade inte precis hela vägen ner till Bollnäs som Melvin gjort när jag varit till veterinären med honom. Blev lite snopen att jag skulle lämna honom ensam där, för med Melvin gjorde vi inte det. (visserligen ett annat ställe) Så jag åkte hem och donade lite (läs, drack te och kollade på Glee) innan jag for ner till 11:45 för att hämta honom igen. Han hade blivit väckt och var alldeles stirrig söten. Sa inte ett pip på vägen hem, bökade lite i buren bara. Han vinglade ut ur buren direkt när jag öppnade. Alltså, det är ju ynkligt, men det ser ju verkligen roligt ut. Han gick ju som han vore aprak. Han lyckades ta sig till kattlådan, men det var visst inte det lättaste att få till det för han ramlade ju ur den. Men jag lämnade honom ifred och han lyckades ju faktiskt kissa.
Sen har han faktiskt repat på sig rätt bra tycker jag. Nu vill han ju väldigt väldigt gärna gå ut, men det får han inte förrän i morgon. Jag får bara stänga av öronen och ignorera dom ledsna jamningarna nerifrån hallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar