Min nyårsafton var inte den sämsta jag upplevt precis, även om det kunnat vara bättre. Kände mig inte helt hundra med både nackspärr och ont i en visdomstand. Eller ja, inte i själva tanden utan mer i tandköttet runtomkring. Så mitt intagande av alkohol var mindre än intagandet av vatten. Var på middag med ett gäng trevliga människor! Men jag tycker faktiskt nyår är överskattat!! Så det så!
Angående min älskade Lea så är hon fortfarande borta. Jag vet inte, det känns så konstigt just nu. Halva jag är övertygad om att hon kommer dyka upp rätt vad det är som om inget hade hänt och den andra halvan är övertygad om att jag sett henne för sista gången. Ingen sida väger tyngre än den andra så jag känner mig konstigt nog väldigt lugn.
Jag vet att vissa kanske tycker att man är "löjlig" som fäster sig så vid ett djur, men de blir ju faktiskt en del av ens familj. Jag menar, jag som inte har några barn eller nån sambo eller pojkvän har ju Lea som familj. Djuren är faktiskt mer sällskap än man kanske kan tro om man inte har några. Med egna personligheter och egenheter.
Hursomhelst så finns det inget annat jag hellre vill just nu än att hon ska komma tillrätta.
Har annars haft en mysig dag på Hans-Jons. Men inte hos mamma och pappa som man skulle kunna tro utan på femman! Hälsade på Lukas, Helena och Marius och resten av familjen Groth! Blev både frukost/lunch och fika där. Det var även roligt att Markus kom dit, träffar ju inte honom alltför ofta.
Nu får jag helt plötsligt ondare i nacken, jag som trodde det var på väg att bli bättre... jävlarns! Har ingen vetekudde att ta till heller, fast jag har smörjt mig lite med tigerbalsam. Lite kladdigt eftersom håret liksom sitter där det sitter också.
I morgon ska jag jobba:-( Rääääätt så otaggad för det va! Men det ska väl gå det med, nästan så man längtar lite efter vanliga veckor nu tycker jag, det blir så hattigt allting, vara ledig några dagarr, jobba några dagar, vara ledig några dagar... Blir liksom varken hackat eller malet på nåt vis. Sen att alla är ledig hit och dit av mina jobbarkompisar också... bara lilla jag som jobbat VARENDA öppen dag nu under alla helgerna.
2 kommentarer:
du låter så hemlighetsfull i din blogg, man får ens inte veta vem du var på middag med :)
hoppas lea kommer tillrätta snart!
jag förstår dock att man sörjer ett djur, jag var jätteledsen när våran förra hund blev ihjälbiten.
kram!
aha oki!
ja hoppet är ju det sista som överger en. man hör ju om katter som kommer hem efter flera år.
hoppas lea bara har hittat nåt roligt o att hon är på väg hem nu!
Skicka en kommentar